Hej då videoblogg!

Videoblogg med lite blandade klipp från sista veckan, med inspiration från introt till tv-serien the O.C. (som finns på: http://www.youtube.com/watch?v=d9paPT4iuC4).

Tack Markus och Joel och hela bay area för tre fantastiska veckor!

Hårt plugg

När tiden på San Francisco State University nu börjar närma sig slutet kan vi konstatera att en hel del av föreläsningar varit repetition för oss. Det kanske är helt naturligt med tanke på att vi om några månader är färdiga logopeder, och vi har faktiskt tyckt det varit skönt med en bekräftelse att vi läser rätt grejer därhemma. Några av föreläsningarna har varit identiska med de i Lund, till exempel stamning med flytskapande terapi inspirerat av Guitar och Van Riper. Baksidan är det ibland känns svårt att motivera sig till 3h föreläsningar när det är shortsväder ute:-)

Med det sagt så har det absolut mest givande varit att auskultera på studentkliniken. De senaste två torsdagarna har vi hängt med Dr. Maya Henry som handleder studenterna på neuropraktik. Bland patienterna kan nämnas en kvinna med afasi där logopedstudenten körde lästräning med något som kallas Lindamood-Bell programmet. Det var svårt att få grepp i helt vad det innebar då läraren konstant skiftade mellan de fyra kamerorna från behandlingsrummen men i ett moment läste först logopedstudenten en mening högt för att övergå till gemensam högläsning och avsluta med att patienten läste själv. En man med talapraxi tränade på att öka talhastigheten och tränade även prosodi med visuell feedback. En kvinna som var agrammatisk och hade svårigheter att initiera konversation använde olika "scripts" för att komma igång. Ett "script" var skrivna meningar om hennes dotters bröllop. En man med blandad dysartri och förvärvad stamning jobbade med tungövningar, röststyrka och mer direkt ögonkontakt med olika samtalspartners.



Som jag skrev i ett tidigare inlägg avslutar de varje session med gruppterapi. Igår gick detta ut på att alla fick en bild på en känd person som alla utom de själva såg. De skulle sedan genom att ställa frågor till resten av gruppen lista ut vem personen var. Dessutom sjöng de sånger tillsammans. Det verkade som alla individerna tyckte gruppterapin var givande även om deras kommunikationssvårigheter yttrade sig på väldigt olika sätt.

Joel i testrummet, tittar på test på fonologisk medvetenhet som används i USA

 

Dagens amerikan

Mycket trevlig brewmaster

Föreläsning: Musikterapi

När jag gick till musikterapiföreläsningen förväntade jag mig att det skulle bli röstövningar a la 70-tal - att säga "hoj oj oj" till rytmen av en bongotrumma. För övrigt någonting en stor mängd människor med dreads, mexikansk parkas, linnebyxor och inga skor gör hela dagarna i Golden gate parks östra del. Men det var inte riktigt fallet.

San Francisco State Universitys logopedstudentförening hade bjudit in en man som var doktor i musikteori, med en lång bakgrund inom kognitionsvetenskap och neurovetenskap. Ämnet för hans avhandling, och även föreläsningen i fråga var kopplingen musik-språk hos barn med autism.
Hans hypotes var i korthet:

• Både språk och musik är uppbyggda av mönster och strukturer (syntax). 
• Barn med autism har svårt för språklig syntax, men inga problem med musikalisk syntax.
• Genom musikalisk syntax kan barn med autism lära sig språklig syntax.

"Seriously dude?" var min första reaktion. Spontant känns det inte motiverat att det skulle finnas en överföringseffekt mellan musik och grammatik som är så direkt. Många personer som stammar kan sjunga utan att stamma och många personer med afasi (som har svårt att komma åt vissa delar av språket efter tex en stroke) kan sjunga "ja må hon leva", när inte ens kan säga "hej" eller sitt eget namn. Till viss del kan de musikaliska förmågorna användas i terapin (till större del i stamningsterapi än i strokerehabilitering). Syftet brukar oftast vara självförtroendestärkande, att känna att det GÅR att få ur sig någonting som flyter på bra. Det är rätt sällan det används som ett direkt medel för att förbättra den spontana kommunikationen hos en person med afasi. Självförtroendet är såklart en lika viktig del, men man får se begränsningarna med att leva sitt liv som en opera.

Att jag blev skeptisk till en början berodde också mycket på att det första föreläsaren gjorde var att visa en film från Gambia, där han hade bott i ett halvår för att studera musik. Det finns en poäng med att lyfta fram att musik kan vara en stor del av ett community, men filmklippet fylldes mest av mossiga kommentarer som "African kids are soooo cute"...

Sedan fick vi se klipp från hans terapisessioner, och då blev det lite bättre. I praktiken verkade han arbeta mest med pragmatik, vilket jag tror musikterapi kan vara ett bra redskap för. Han och barnet spelade trummor ihop och övade på turtagning, fråga-svar och joint attention. Från föräldrarnas perspektiv tror att att bara sättet instrumenten fängslade barnet i fråga och gjorde henne lugn och glad var en vinst i sig.

I slutet fick studenterna testa på olika sätt att arbeta i gränslandet mellan rytm, sång och språk. Filmen nedan är därifrån. Jag hottade upp det lite genom att byta ljudet till en discolåt.

Förutom en stor selektion av trummor (japp, bongotrumman kom in på slutet) hade han ett kul latinamerikanskt instrument som hette vibratone. Ett rytminstrument med en vibratio som "kids with autism loves playing with". Jag vill också ha en sån! Det var svårt att hitta på youtube, eftersom det finns ett tv-shopträningsredskap i makedonien(?) med samma namn: https://www.youtube.com/watch?v=WoSKUhQNnQs

Men här är ett klipp på instrumentet i alla fall:
https://www.youtube.com/watch?v=Lsewm0KvE5M

Road Trip

Den här veckan har studenterna här mitterminsprov  vilket innebär att vi får några färre föreläsningar. Därför passade vi i söndags på att hyra en bil och ge oss ut på äventyr. Vi har kört ett stycke längs highway 1 och besökt i tur och ordning Pacifica, Santa Cruz och Captiola. Vi har njutit av god mat och otroligt vackra vyer men resans absoluta höjdpunkt var surfingen. Markus har surfat en del tidigare och fungerade därför som instruktör, inspiratör och surfproffs för mig och Karin när vi paddlade ut på Pleasure Point Beach. Därefter följde en rad av misslyckade försök för mig, Karin däremot stod upp redan på första försöket! Det var mycket imponerande. Markus var också duktig. Innan vi begav oss tillbaka mot SF hann vi också med att besöka ett lokalt microbryggeri i Boulders Creek som ligger i närheten av Santa Cruz. Där vi som inte körde drack en god öl och träffade dagens amerikan.

Innan vi lämnade in bilen på tisdagen så körde vi ut till Mount Tamalpais State Park som ligger ca 1t bilfärd norr om SF. Väl på plats så gick vi runt på en väldigt trevlig vandringsled.

Golden gate/ båttur över viken

Musik: Foxygen - San Francisco

Spårvagn och diverse roliga backar

Vi funderar på att helt gå över till en bildblogg:-)